Anton chillar i boxen under ett av stoppen ner mot Lyon.

På morgonpromenad i Frankfurt!

Camp Lövsta redo för WC-final!

Anton smakar på våren i Lyon.

Anton hänger lite med resesällskapet Tornesch, och med hästskötare Anna.

Legenden Baloubet du Rouet, 25 år gammal, hyllades under helgen. Jag blev lite starstruck. :)

Sista fixet innan lördagens Grand Prix.

Lucas är nöjd med sin mammas prestation och ger Anton välförtjänta klappar.

Anton och jag efter söndagens prisutdelning, nöjda och glada!

Hej Hippsons läsare,

Angelica Karlsson här - Don Auriellos, "Antons", hästskötare. Jag tänkte berätta om de fantastiska dagarna vi har haft i Lyon! Nu rullar vi genom Sverige mot Lövsta igen, med härliga upplevelser och minnen i bagaget. 

Resan påbörjades redan lördag förrförra veckan då jag, Anton och Åsa hämtade upp Tornesch och hans hästskötare Anna i Norrköping. Sedan fortsatte resan genom Europa mot Lyon. Resan gick toppen och Anton tyckte det var super med ett resesällskap!

Väl framme hade Anton några lugna dagar innan start. Då passade vi på att ta promenader och smaka på våren som kommit lite längre i Frankrike än här hemma i Sverige.

Tinne anlände på onsdagen och dagen efter reds ett lite lugnare pass. Anton kändes finfin trots den långa resan. Han är verkligen helt fantastisk att ha med sig på resande fot, så himla duktig! Det märks att han har gjort det här förut och framför allt märks det att han älskar det! 

Först på lördagen var det startdags för Tinne och Anton vilket resulterade i en fjärdeplats, en väldigt bra start på helgen. Dagen därefter var det dags för kür och med det också sista starten i världscupfinalen. Det är verkligen något speciellt med kür, man märker hur stämningen och atmosfären förändras. Det är en riktigt maffig känsla som med största sannolikhet ger gåshud.
  
Att stå vid sidan av och se Tinne och Anton rida küren "Who's Anton" är så himla häftigt. Och i söndags gjorde de det så bra, så bra! Jag är så stolt! Och med det så knep de också fjärdeplatsen i världscupfinalen, grymt bra jobbat! Det är exempelvis vid sådana tillfällen man får nypa sig själv i armen, vilket jobb jag har! 

Nu är vi alltså på väg hemåt och lastbilen rullar på svensk mark. Dagarna i Lyon har varit underbara på alla sätt och vis och tävlingarna har verkligen hållit världsklass. Men nu ska det bli skönt att komma hem. Där hemma väntar lugna dagar med hage, promenader och kvalitetstid för Anton, något han verkligen förtjänar!

Jag har gjort ett bildspel högst upp, missa inte det.

Ta hand om er där ute!

Med vänlig hälsning,

Angelica

Många mil blev det på vägarna!

Fina Inova på gräsbanan :-)

Choklad <3

Gräsbanan var både väldigt grön och stundtals väldigt blöt.

Vilka tjejer jag har, super att resa tillsammans med.

Pris <3

Tårta!

Tänk om man hade denna sandbana hemma.

Framridningen går under tak, vilket är skönt både när regnet kommer, men framförallt när solen ligger på.

WIFI - bloggposition

Hej Öresundsbron :-)

Åkte raka vägen hem från München till Sverige. Stannade ju i Berlin också på vägen ner, men nu ville jag bara komma hem. Körde från München runt 3 halv 4 på natten och anlände i Sverige vid 17 tiden i tisdags. Körde på rätt bra med ett stopp på 10min. Hästarna står så bra i B-kortsbilen och verkar pigga efter resan. Båda hästarna var glada över att komma hem och de hann knappt in i hagen innan de rullade sig 3 gånger var, härligt!

Det är skönt att vara hemma, samtidigt som det är lite tråkigt. Man har gått och sett fram emot den här tävlingen så länge och sen när man har varit där har tiden bara flugit iväg, så nu när man kommit hem känns det lite tomt. Jag är så glad och tacksam över att jag kunde göra denna tävling i år. Har varit helt fantastiskt och väldigt lärorikt.

Något som känns skönt är att veta att jag klarade av att göra denna resa plus tävling helt själv. Man får lite perspektiv på det hela när man är där. De flesta på dessa tävlingar rullar in med fantastiska lastbilar, hästskötare, chaufför, ev tränare, och sedan flyger ryttaren fram och tillbaka. Visst hade det varit bekvämt att ha det så men jag tycker det är skönt att ha allt i egna händer och göra allt själv. Jag är bara glad över att jag har möjlighet att genomföra tävlingen, och faktiskt klara av det relativt bra. Jag har i alla fall inte missat gå någon bana och kommit i tid till varje start ;)

En sån sak som är det enklaste på en tävling blev helt plötsligt det största stressmomentet. Var alltid lika spännande att gå från banan, göra i ordning hästen, komma tillbaka till banan med hästen och få en chock på hur långt de kommit i listan. I Sverige har vi ju systemet equipe där man ändå kan följa tävlingen online i mobil men den möjligheten finns inte direkt utan internet utan det var en ren chansning. Allt har ändå gått över förväntan. Jag tycker faktiskt det är ganska skönt att veta att man kan själv, att man har allt i egna händer, det är en trygghet att veta att man inte är beroende av någon i dessa situationer. Gör man allt själv så blir allt oftast som man vill ha det. :)

Nu blir det några lugna veckor på tävlingsfronten, rullar vidare mot Drammen i Norge om 3-4 veckor. Men innan dess ska jag försöka komma igång med unghästen och tyvärr dra igång en försäljning av fantastiska Inova.

Tack Hippson för denna tiden! Ni får gärna fortsätta följa mig på almaranebo.blogg.se. :)

Ps. Nu när jag har datorn igen så gjorde jag iordning ett stort bildspel och nedan två filmer! 

Hej!

Båda hästarna var felfria i söndags och hoppade super. Inova blev femma i guldtourens tre-stjärniga 140, väldigt roligt! Även Marion var placerad i gårdagens 135-klass.

Det var väldigt skönt att avsluta tävlingarna i Arezzo med det, eftersom jag hade sex stycken 4felsrundor som jag började tröttna på... Har rivit första hindret två gånger och rev sista hindret med Marion i lördagens 135-klass. Frustrationen började uppstå efter många bra rundor och inga pris. Men tillslut så lyckades jag bryta den trenden också. :)

Körde från Arezzo vid 5 i måndags och tog mig till München. Allt rullade på bra, där blev det lite sömn och sedan rullade vi vidare. Resan ner till Italien kändes inte så lång, men nu på vägen hem så känns det att det är typ 250 mil som ska köras...